Dags för Lidingö tjejlopp!

IMG_1844

 

Jag började löpträna i slutet av våren. Eller ja, då var det intervaller i form av långsam jogg två minuter och gå en minut som gällde. Sen började jag jogga allt längre och gå allt mindre, tills jag sprang upp mot en mil. Sen började jag köra intervaller. När vi åkte ut med båten sprang jag, i Trosa och Västervik till exempel.

När vi var i USA sprang jag också. Längs stranden i Santa Barbra och längs stranden från Santa Monica till Venice till exempel. Och längs vattnet i San Francisco som ni kan se på bilden. Sen kom vi hem och förra helgen sprang jag en mil i Topploppet. Tiden på 1,01 var jag inte särskilt nöjd med men det var strålande sol och ett skönt lopp.

I dag är det dags för mitt stora mål – Lidingö tjejlopp. Jag känner mig peppad men inte i toppform. Uppladdningen den här veckan har varit dålig, alldeles för mycket stress, för lite sömn och mat. Och banan är tuff med många backar, så jag är nervös. Dessutom gillar jag inte att springa när det är det minsta kyligt, som det har blivit nu.

Men som tur är känner jag ingen press på att klara en viss tid och jag vet att jag kan vara envis och att jag är starkare än jag tror. Jag vet att jag klarar att ta mig i mål. Sen är det bara tre tävlingar kvar tills jag har klarat en Tjejklassiker!

”Ät mindre och träna mer” – eller individuella kostråd

Idag slog rapporten ”Mat vid fetma” ner som en splitterbomb i nyhetsflödet. Expressen, Aftonbladet, SVT, SR, Svenska dagbladet, Dagens nyheter, Dagens medicin är några av de medier som har tagit upp rapporten som SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, har gjort.

Deras oberoende expertgrupp har granskat en stor mängd studier som gjorts på kost vid fetma. Av ett stort antal har de valt ut 68 studier som håller hög kvalitet. Dessa har de sedan tittat på och dragit slutsatser av.

Det som har blivit mest uppmärksammat är att lågkolhydratkost kortsiktigt (under 6 månaders uppföljning) leder till bättre viktnedgång än traditionell lågfettkost. Dessutom visar ingen forskning att lågkolhydratkost är skadlig för hälsan genom till exempel förhöjda skadliga blodfetter, snarare visar forskningen att de som äter lågkolhydratkost får en höjning av de goda blodfetterna samt ett stabilt, lågt blodsocker. Jag som har skrivit mycket om lågkolhydratkost är inte det minsta förvånad.

Men rapporten säger också att på lång sikt (12 månader eller mer) spelar det ingen roll vilken kost eller diet man väljer . På lång sikt har de alla samma effekt och viktminskningen tenderar att plana ut. Det beror gissningsvis på att folk tenderar att återgå till sin tidigare onyttiga kost efter ett tag, tror experterna. I en intervju i SVT säger en av experterna, Jonas Lindblom, att vi antagligen behöver mer individuella kostråd för att få bästa resultat. Att de som absolut inte vill vara utan kolhydrater kanske inte ska välja LCHF till exempel. Jag som har intervjuat folk som har gått ner i vikt med i stort sett alla metoder som finns är inte heller förvånad över denna slutsats. Det går att gå ner i vikt på fler än ett sätt.

I en chatt på SVT säger Jonas Lindblom också: ”Rådet att äta mindre (och röra sig mer) upplever inte jag som särskilt konstruktivt. Bättre ge råd som tillåter en att äta sig mätt, och som man kan hålla i det långa loppet. Rapporten visar att ”Råd” om olika koster är ungefär lika effektiva, alltså inte så stor skillnad.” Det här tycker jag är intressant och jag tycker det är hög tid att vi både börjar se kostråd vid övervikt som något mycket mer individuellt och som något mer komplext än ”Ät mindre och rör mer på dig”.

Just det där rådet, ”Det är väl bara att äta mindre och röra mer på sig”, är något som jag har stört mig på ganska länge. De som säger det kompletterar det gärna med någon kommentar om att det bara gäller att använda sunt förnuft.  Inte alltför sällan uttalas detta av folk som aldrig har varit överviktiga eller av tränings/hälsoprofiler. Jag tycker att det är nedlåtande mot de som är överviktiga eller feta. Tror ni inte att de har hört detta tidigare? Tror ni inte att de har försökt? Det som funkar för en person som alltid har varit smal och alltid har tränat kanske inte funkar för någon som är fet och otränad.

Det är dessutom ett helt värdelöst råd. Äta mindre – hur mycket mindre då? Och ska det inte tas hänsyn till att kroppen reagerar olika på till exempel 100 gram snabb pasta med ketchup och 100 gram kött med spenat. Träna mer- hur mycket mer då? Och vad ska man träna? I ”Mat vid fetma” rapporteras dessutom att träning har betydligt mindre effekt på viktnedgång jämfört med ett kostbyte. (Men att träna har andra bra hälsoeffekter, så det är självklart en fördel att motionera ändå.)

Jag tycker att vi från och med nu kan kasta det menlösa rådet ”Ät mindre, träna mer” i papperskorgen tillsammans med fördomarna om lågkolhydratkost och istället börja se kost och viktnedgång för vad det är – individuellt och komplext.