”Ät mindre och träna mer” – eller individuella kostråd

Idag slog rapporten ”Mat vid fetma” ner som en splitterbomb i nyhetsflödet. Expressen, Aftonbladet, SVT, SR, Svenska dagbladet, Dagens nyheter, Dagens medicin är några av de medier som har tagit upp rapporten som SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, har gjort.

Deras oberoende expertgrupp har granskat en stor mängd studier som gjorts på kost vid fetma. Av ett stort antal har de valt ut 68 studier som håller hög kvalitet. Dessa har de sedan tittat på och dragit slutsatser av.

Det som har blivit mest uppmärksammat är att lågkolhydratkost kortsiktigt (under 6 månaders uppföljning) leder till bättre viktnedgång än traditionell lågfettkost. Dessutom visar ingen forskning att lågkolhydratkost är skadlig för hälsan genom till exempel förhöjda skadliga blodfetter, snarare visar forskningen att de som äter lågkolhydratkost får en höjning av de goda blodfetterna samt ett stabilt, lågt blodsocker. Jag som har skrivit mycket om lågkolhydratkost är inte det minsta förvånad.

Men rapporten säger också att på lång sikt (12 månader eller mer) spelar det ingen roll vilken kost eller diet man väljer . På lång sikt har de alla samma effekt och viktminskningen tenderar att plana ut. Det beror gissningsvis på att folk tenderar att återgå till sin tidigare onyttiga kost efter ett tag, tror experterna. I en intervju i SVT säger en av experterna, Jonas Lindblom, att vi antagligen behöver mer individuella kostråd för att få bästa resultat. Att de som absolut inte vill vara utan kolhydrater kanske inte ska välja LCHF till exempel. Jag som har intervjuat folk som har gått ner i vikt med i stort sett alla metoder som finns är inte heller förvånad över denna slutsats. Det går att gå ner i vikt på fler än ett sätt.

I en chatt på SVT säger Jonas Lindblom också: ”Rådet att äta mindre (och röra sig mer) upplever inte jag som särskilt konstruktivt. Bättre ge råd som tillåter en att äta sig mätt, och som man kan hålla i det långa loppet. Rapporten visar att ”Råd” om olika koster är ungefär lika effektiva, alltså inte så stor skillnad.” Det här tycker jag är intressant och jag tycker det är hög tid att vi både börjar se kostråd vid övervikt som något mycket mer individuellt och som något mer komplext än ”Ät mindre och rör mer på dig”.

Just det där rådet, ”Det är väl bara att äta mindre och röra mer på sig”, är något som jag har stört mig på ganska länge. De som säger det kompletterar det gärna med någon kommentar om att det bara gäller att använda sunt förnuft.  Inte alltför sällan uttalas detta av folk som aldrig har varit överviktiga eller av tränings/hälsoprofiler. Jag tycker att det är nedlåtande mot de som är överviktiga eller feta. Tror ni inte att de har hört detta tidigare? Tror ni inte att de har försökt? Det som funkar för en person som alltid har varit smal och alltid har tränat kanske inte funkar för någon som är fet och otränad.

Det är dessutom ett helt värdelöst råd. Äta mindre – hur mycket mindre då? Och ska det inte tas hänsyn till att kroppen reagerar olika på till exempel 100 gram snabb pasta med ketchup och 100 gram kött med spenat. Träna mer- hur mycket mer då? Och vad ska man träna? I ”Mat vid fetma” rapporteras dessutom att träning har betydligt mindre effekt på viktnedgång jämfört med ett kostbyte. (Men att träna har andra bra hälsoeffekter, så det är självklart en fördel att motionera ändå.)

Jag tycker att vi från och med nu kan kasta det menlösa rådet ”Ät mindre, träna mer” i papperskorgen tillsammans med fördomarna om lågkolhydratkost och istället börja se kost och viktnedgång för vad det är – individuellt och komplext.

Aerobicdöden och utomhustrenden

Det var aerobic som räddade mig från ett stillasittande vuxenliv. Under gymnasietiden, på estetiska programmet med inriktning dans, insåg jag att jag inte kommer att bli en dansare. Då började jag så smått att träna aerobic och step på Gerdahallen i Lund. Upptäckte att det var ju lite likt dans, hur kul som helst och dessutom jobbigt.

Några år efter studenten utbildade jag mig till instruktör på Gerdahallen, började med ett pass i veckan, vikarierade på desto fler. Aerobic och step blev ännu roligare! Efter tre år på folkhälsovetenskapliga programmet på Malmö högskola jobbade jag heltid på Gerdahallen och hade, om jag minns rätt, fyra klasser i veckan. Plus två yogaklasser. Mitt liv var uppfyllt av denna träning.

Så flyttade jag till Stockholm, 2007. Här var inte klasserna lika bra tyckte jag, varken på Eriksdalsbadet där jag först tränade eller på Sats. Visst fanns där en och annan bra instruktör men kvaliteten var ojämn. Och det var inte så kul att gå tillbaka till att bara vara vanlig tränande. Jag började helt enkelt träna annat. Spinning till exempel, som jag först avskydde.

Nu har jag insett att min väg bort från aerobic stämmer väl överens med hur den allmänna trenden ser ut. Till hösten kommer inte Sats att ha kvar några aerobic- eller stepklasser, förutom dansvarianterna. Allt mer sällan hör man talas om folk som tränar aerobic, åtminstone i Stockholm.

Det pågår hela tiden olika träningstrender. Många kortlivade (slidemattan, känguruskorna, piloxing, jukari fit to flex osv). Också finns det trender som blir mer långlivade, som aerobic, yoga och crossfit, som jag tror kommer finnas med ett tag till. Det som jag tror blir långlivat är sådant som kan utövas av många, är enkelt att ta till sig, kan varieras mycket och som går att anpassa till olika nivåer.

Det som jag verkligen tycker har exploderat de senaste åren är det här:

UtegymUtomhusträning i alla dess former. Löpning såklart. Men framför allt har annan utomhusträning kommit stort. Det byggs utegym här och var, och det är ofta mycket folk på Eriksdals utegym när jag går eller springer förbi. Det tränas militärträning, som Nordic Military Training, och stenåldersträning. Sats kör crosstraining utomhus. Flera av mina kompisar som är instruktörer kör pass utomhus och det finns diverse företag som satsar på utomhusklasser. Friskis och svettis var minsann före sin tid med sin utomhusgympa, som fortfarande är populär.

Det här med utomhusträning borde jag nog pröva på lite mer. Kanske blir min nya grej? Åtminstone kan jag tänka mig att träna ute mer på sommarhalvåret, för på vintern är det inte en chans att jag svettas utomhus. Det blir också intressant att se hur länge den här trenden håller i sig.

Ny snabbmat på stan – Hälsovagnen

Hälsoentreprenörerna Brian van den Brink och Norberto Lacourt som har skapat Hälsovagnen

Hälsoentreprenörerna Brian van den Brink och Norberto Lacourt som har skapat Hälsovagnen

Jag gillar verkligen alla initiativ som innebär att nyttig mat blir mer lättillgänglig. Tänk om det fanns lika många snabbmatställen med hälsosam mat som det finns Burger Kings, McDonald´s, korvkiosker och kebabställen. En trevlig nyhet i Stockholm är Hälsovagnen.

Det är helt enkelt en eldriven cargobike med kylbox fylld med mat från Svarta Lådan som ska finnas på i city under sommaren. Främst på platser där folk är på sommaren, som parker, badstränder och liknande. I sortimentet finns bland annat sallader, wraps, mellanmål och tapas. Maträtterna kostar 65-85 kronor.

Exakt var cyklarna befinner sig ska man kunna se via hemsidan. Och om ni är ett hungrigt gäng som hänger i t ex Tantolunden kan ni skicka ett meddelande på twitter och höra om en cykel kan komma till er! Än så länge finns det tre cyklar, varav en står på Skeppsbron 27, de andra cirkulerar. I maj är de ute på helgerna, men från och med juni till september ska de vara ute varje dag. De kan ta betalt med kort.

Sprang en gammal kollega från Gerdahallen, Magdalena Bibik, på pressträffen om Hälsovagnen. Jag känner nog ingen som har så mycket energi som hon och så många projekt på gång som hon kastar sig in i med liv och lust. Vi lärde känna varandra när vi gick aerobicledarutbildningen. Vi båda pluggade ihop eftersom vi var de enda som hade kuggat på anatomitentan. Men efter en lång natt med mycket Cola light klarade vi den och nu jobbar vi båda till stor del med hälsa så det gick ju bra ändå!

Magdalena Bibik