Intervaller på egen hand

Löpning

 

Igår sprang jag mina första intervaller på egen hand. Så mycket jobbigare när man inte har en grupp att bli peppad av. En-minuts intervallerna var evighetslånga. Och både 30-sekundarna och 15-sekundarna var väldigt många. På slutet var jag hela tiden övertygad om att just den intervallen jag sprang skulle vara den sista. Det trodde jag i säkert sex intervaller.

Det som kändes bra var ju att jag faktiskt sprang snabbt ibland. Jag log lite nöjt varje gång jag spurtade förbi någon som satt på en bänk och föreställde mig hur de tänkte ”Oj, vilken fart hon har!”. Fast det kändes inte lika häftigt när jag toksprang förbi någon och sekunden senare började gå eller småjogga.

Fast det viktigaste av allt, jag klarade faktiskt det! Visserligen var vissa intervaller mer jogg i måttligt tempo än spurtlöpning och mellanjoggen mer några gångsteg och sedan låååångsam jogg. Men något att förbättra måste man ju ha!

När jag var klar joggade jag en bit och sen gick jag, jag brukar alltid varva ner genom att gå sista biten. Men igår när jag hade börjat gå så kändes det så långsamt. Då spurtade jag i 200 meter, fram till min port. Det är kanske korta distanser som är min grej. Synd att det inte finns så många 500 meters lopp för amatörer bara.

Löpning